Kort om mig
Jag & Jatzy när vi tränar fotgående
Jag heter Jessica Severikangas och är född vintern 1994, jag går mitt tredje och sista år på Forshaga Akademin där jag går inriktning hundsport.
På min inriktning så är det tillåtet att ha med hund, och det är där Jatzy kommer in i bilden.
Först så jag hade med mig min blandras (Golden retriever/Vit herdehund) Zita. Men hon blev alldeles för stressad av miljön, så då blev det till att börja leta efter en ny hund att ta med upp som klarade av miljön. Och då fann jag lilla Jatzy, som nu bor med mig på skolans elevboende.
Jag är uppvuxen i en liten håla vid namn Gnosjö, med familj, och husdjur. Gnosjö ligger i härliga Småland, och min skola ligger i Värmland. Så i slutet av sommaren 2010 så blev det att flytta över 30 mil hemifrån vid 16 års ålder.
Det är nog ett av det bästa beslut jag tagit, för jag känner själv att jag har utvecklats så mycket personligen sen jag flyttade dit. Och jag kommer ha vänner för livet därifrån, det är jag helt säker på.
Hur kommer det sig att jag skaffade just Schäfer?
Jo, det är så att jag har alltid älskat hundar och just Schäfer har alltid varit en favorit hos mig.
Men det som verkligen gjorde att jag fastnade för rasen Schäfer, är nog Mickes (min låtsaspappa) f.d hund som var just en Schäfer. Det var en gråtik vid namn Xia, hon har en stor plats i mitt hjärta trots att vi knappt ens spenderade 2 år tillsammans. Första gången jag träffade henne var hon nånstans mellan 4-5 år gammal.
Jag föll pladask vid första ögonkastet, det låter säkert hur fjolligt som helst men det var precis så det var. Micke märkte hur förtjust jag var i henne och lät mig därför att börja träna lite smått med henne. Han blev glattförvånad över hur bra hon lyssnade, för under hela hennes liv hade det bara varit hon och Micke. Så han hade inte en aning om hur hon skulle trivas med att vara 5 andra i familjen, men det visade sig snabbt att hon stormtrivdes. Micke bodde i Jönköping och mamma bodde fortfarande kvar i Gnosjö på den tiden, så Micke kunde bara komma ner hit på helgerna.
Det var b.la därför som jag älskade helgerna, för det betydde att Micke & Xia skulle komma ner!
Efter det att mamma & Micke varit tillsammans i typ 1 år så var det dags för dem att flytta ihop, och det betydde att mamma skulle flytta till Jönköping. Det var först tänkt att jag skulle flytta med upp. Men efter att ha gått i skolan där uppe ett kort tag, så kände jag att jag inte trivdes. Så därför flyttade jag tillbaka ner till Gnosjö där min pappa bor. Mamma och Micke var såklart lite ledsna för det, men det var inget som hängde i sig länge, då det förstod att jag trivdes bättre med mina kompisar i Gnosjö. Men sommaren efter att dem flyttat ihop, så var dem i vår stuga uppe i dalarna. Och självklart hade dem med sig Xia upp, och hon älskade det stället nåt jävulskt. Speciellt då hon kunde springa runt fritt och fjolla sig.
Den sommaren kommer jag nog aldrig glömma, speciellt inte den dagen vi kom upp till mamma och Micke. Det bara någon dag efter det att dem kommit tillbaka från dalarna. Vi kom in i lägenheten och det va knäpptyst. I vanliga fall brukade det komma en överlycklig Schäfer springandes mot dörren, men inte då. Jag förstod direkt att nåt var fel, och det var det verkligen också. Vi kom in i vardagsrummet där mamma & Micke satt, man såg verkligen hur nere dem var. Det var då dem berättade att dem varit tvungna att avliva Xia... Det är nog en av dem jobbigaste dagarna jag varit med om, även om jag haft många. För Xia betydde så sjukt mycket för mig, så det går inte att beskriva.
Men nu har jag i alla fall Jatzy, och det är en hund man inte kan annat än älska. Hon kommer aldrig bli som Xia, men varken Xia eller någon annan hund kommer NÅGONSIN att bli som min egna lilla sötnos Jatzy.De har båda en varsin plats i mitt hjärta, och de kommer de alltid att ha!