Råbäckens Jatzy
Ja, vad ska man säga om denna lilla skönheten?
Jatzy är en Schäfer som kommer från Råbäckens Kennel. Hon är född den 10 april 2006, och är just nu 5 år gammal. Hon går på Forshaga Akademin med mig, Jessica, och har gjort det sen i början av Mars 2011. Jag tog över henne från hennes f.d ägare Ann-Sofie, men hon har haft andra ägare innan henne. Hon har allt som allt haft 3 ägare innan hon kom till mig.
Hur kommer det sig att jag tog över Jatzy?
Om ni ha läst det jag skrivit om mig själv, så vet ni att jag hade en annan hund i början av mitt första år på Forshaga Akademin nämligen min blandras Zita. Hon klarade inte av miljön på skolan, så jag var tvungen att skicka hem henne för hennes eget bästa. Så jakten efter en ny hund började i December 2010.
Först hittade vi en 5 årig tollarhane (Nova Scotia Duck Tolling Retriever) som behövde omplaceras, pga för lite tid då ägarna precis fått en liten bebis. Dock så hann den hanen omplaceras innan jag hann åka och träffa honom.
Så då blev det att kolla vidare, och jag diskuterade detta mycket med Micke (min låtsaspappa). Jag sa till honom att jag gärna ville ha en Schäfer, men han var lite skeptisk till det då han inte tyckte jag hade tillräckligt mycket erfarenhet för det ännu. Då Zita var min första egna hund. Micke var den som hjälpte mig att kolla runt efter hund mest, och jag litade på hans åsikt då han har ganska mycket erfarenhet när det gäller hundar.
Skolan hann börja igen och jag var fortfarande utan hund. Då min lärare Anna Bergström (f.d Möllerberg) kom till mig och frågade ifall jag var intresserad av att eventuellt ta över en grå schäfertik på 17 månader. Jag blev självklart överlycklig att hon frågade just mig, men efter att ha kollat runt lite angående den hunden. Så kom vi (jag & Micke) fram till att det inte skulle vara möjligt... För vi hade inte de pengarna de ville ha för just den tiken.
När jag berättade det för Anna så sa hon att det var synd då hon ansåg att det var en lovande tik, men sa till mig att hon skulle kolla runt och se ifall det fanns andra alternativ. En utav anledningarna till att jag frågade Anna om hon visste om några hundar som behövde nytt hem, var för att jag vet att hon känner många personer inom IPO-världen. Och det var just IPO jag ville hålla på med på skolan, men ville även ha en hund som man kan göra annat med. och jag anser att Schäfer är en sån ras som man kan pröva massa olika saker med.
Efter ett tag som kommer Anna till mig igen och berättade att hon hittat en annan Schäfertik på 5 år i Göteborg, som hennes kompis hade berättat om. Denna Schäfertik var då Jatzy. Eftersom att jag inte hade möjlighet att åka ner till Göteborg själv för att kolla på Jatzy, så blev det upp till Micke att göra det. Då Jönköping ligger mycket närmare än vad Forshaga gör, plus att han ändå skulle dit på nån mässa med sitt företag. Jag väntade spänt på att Micke skulle ringa mig, kvällen då han skulle kolla på henne. När han väl ringde så var han glad som bara den, och sa "Tar inte du Jatzy, så kan jag lova dig att jag gör det! Hon är så underbar!". När jag hörde honom säga det så gjorde det mig överlycklig! Detta betydde nämligen att han hade ändrat sig när det gällde att jag skulle få skaffa en Schäfer.
Efter det samtalet gick det yttligare ungefär 2 veckor innan jag kunde åka ner och hämta henne. Det blev fredag och jag kunde äntligen sätta mig på tåget mot Göteborg & Jatzy, det var första dagen på sportlovet och jag kände att detta skulle bli toppen. Väl framme hos Ann-Sofie, hennes dotter & Jatzy, så blev det att sätta sig ner och prata igenom allt. Det var ganska jobbigt för mig personligen att sitta där och se hur ledsen Ann-Sofie var. För jag förstod precis i vilken sits hon var, och det gjorde mig lite obekväm. Innan vi åkte jag lovade henne att berätta om hur det går för oss, och det tänker jag fortsätta hålla. Så denna sida är ett utav mina sätt att hålla det löftet.
Väl hemma i Jönköping igen, så blev det att gå ut med hundarna (Jatzy & Ztella) för att se lite hur de reagerade på varandra. De såg bra ut då Jatzy inte brydde sig så värst mycket om Ztella, men för säkerhets skull så valde vi att vänja dem vid varandra långsamt. Och idag så funkar dem bra ihop.
När man sen kom tillbaka till skolan så var det många som var nyfikna på Jatzy, vad kan man annat vänta sig från hundmänniskor? Tinas pojkvän Rikard Näslund var en av de första att "inspektera" mitt nya stjärntillskott. Och han verkade tycka om henne, så det var toppen. Då jag vet att han kan mycket om IPO, och en av de första sakerna han sa till mig var "nu är det bara att börja bygga muskler på henne då, sen få in en ordentlig lydnad innan vi börjar med att köra skydd".
Nu har vi hunnit starta skyddet och det ser väldigt lovande ut, dock så kommer vi aldrig komma ut på en tävlingsplan för att tävla skydd. Men det gör inte mig så mycket, då Jatzy gör att jag lär mig en massa ändå.
Som jag sedan kan använda till framtida hundar.
Vi har även hunnit ut på tävlingsplan 1 gång än så länge (& fler ska det bli!), då tävlade vi Lydnad i Sunne. Det gick inte direkt som jag tänkt mig, men vad kan man förvänta sig när man är otroligt nervös vilket gör det lite svårare för ens hund att förstå vad man vill att de ska göra?
Vi fick i alla fall ihop 133,5 poäng = ett tredjepris i LK 1 & kom 2:a utav alla 9 som tävlade i samma klass som oss.
Så jag är nöjd ändå!
Jatzy är en Schäfer som kommer från Råbäckens Kennel. Hon är född den 10 april 2006, och är just nu 5 år gammal. Hon går på Forshaga Akademin med mig, Jessica, och har gjort det sen i början av Mars 2011. Jag tog över henne från hennes f.d ägare Ann-Sofie, men hon har haft andra ägare innan henne. Hon har allt som allt haft 3 ägare innan hon kom till mig.
Hur kommer det sig att jag tog över Jatzy?
Om ni ha läst det jag skrivit om mig själv, så vet ni att jag hade en annan hund i början av mitt första år på Forshaga Akademin nämligen min blandras Zita. Hon klarade inte av miljön på skolan, så jag var tvungen att skicka hem henne för hennes eget bästa. Så jakten efter en ny hund började i December 2010.
Först hittade vi en 5 årig tollarhane (Nova Scotia Duck Tolling Retriever) som behövde omplaceras, pga för lite tid då ägarna precis fått en liten bebis. Dock så hann den hanen omplaceras innan jag hann åka och träffa honom.
Så då blev det att kolla vidare, och jag diskuterade detta mycket med Micke (min låtsaspappa). Jag sa till honom att jag gärna ville ha en Schäfer, men han var lite skeptisk till det då han inte tyckte jag hade tillräckligt mycket erfarenhet för det ännu. Då Zita var min första egna hund. Micke var den som hjälpte mig att kolla runt efter hund mest, och jag litade på hans åsikt då han har ganska mycket erfarenhet när det gäller hundar.
Skolan hann börja igen och jag var fortfarande utan hund. Då min lärare Anna Bergström (f.d Möllerberg) kom till mig och frågade ifall jag var intresserad av att eventuellt ta över en grå schäfertik på 17 månader. Jag blev självklart överlycklig att hon frågade just mig, men efter att ha kollat runt lite angående den hunden. Så kom vi (jag & Micke) fram till att det inte skulle vara möjligt... För vi hade inte de pengarna de ville ha för just den tiken.
När jag berättade det för Anna så sa hon att det var synd då hon ansåg att det var en lovande tik, men sa till mig att hon skulle kolla runt och se ifall det fanns andra alternativ. En utav anledningarna till att jag frågade Anna om hon visste om några hundar som behövde nytt hem, var för att jag vet att hon känner många personer inom IPO-världen. Och det var just IPO jag ville hålla på med på skolan, men ville även ha en hund som man kan göra annat med. och jag anser att Schäfer är en sån ras som man kan pröva massa olika saker med.
Efter ett tag som kommer Anna till mig igen och berättade att hon hittat en annan Schäfertik på 5 år i Göteborg, som hennes kompis hade berättat om. Denna Schäfertik var då Jatzy. Eftersom att jag inte hade möjlighet att åka ner till Göteborg själv för att kolla på Jatzy, så blev det upp till Micke att göra det. Då Jönköping ligger mycket närmare än vad Forshaga gör, plus att han ändå skulle dit på nån mässa med sitt företag. Jag väntade spänt på att Micke skulle ringa mig, kvällen då han skulle kolla på henne. När han väl ringde så var han glad som bara den, och sa "Tar inte du Jatzy, så kan jag lova dig att jag gör det! Hon är så underbar!". När jag hörde honom säga det så gjorde det mig överlycklig! Detta betydde nämligen att han hade ändrat sig när det gällde att jag skulle få skaffa en Schäfer.
Efter det samtalet gick det yttligare ungefär 2 veckor innan jag kunde åka ner och hämta henne. Det blev fredag och jag kunde äntligen sätta mig på tåget mot Göteborg & Jatzy, det var första dagen på sportlovet och jag kände att detta skulle bli toppen. Väl framme hos Ann-Sofie, hennes dotter & Jatzy, så blev det att sätta sig ner och prata igenom allt. Det var ganska jobbigt för mig personligen att sitta där och se hur ledsen Ann-Sofie var. För jag förstod precis i vilken sits hon var, och det gjorde mig lite obekväm. Innan vi åkte jag lovade henne att berätta om hur det går för oss, och det tänker jag fortsätta hålla. Så denna sida är ett utav mina sätt att hålla det löftet.
Väl hemma i Jönköping igen, så blev det att gå ut med hundarna (Jatzy & Ztella) för att se lite hur de reagerade på varandra. De såg bra ut då Jatzy inte brydde sig så värst mycket om Ztella, men för säkerhets skull så valde vi att vänja dem vid varandra långsamt. Och idag så funkar dem bra ihop.
När man sen kom tillbaka till skolan så var det många som var nyfikna på Jatzy, vad kan man annat vänta sig från hundmänniskor? Tinas pojkvän Rikard Näslund var en av de första att "inspektera" mitt nya stjärntillskott. Och han verkade tycka om henne, så det var toppen. Då jag vet att han kan mycket om IPO, och en av de första sakerna han sa till mig var "nu är det bara att börja bygga muskler på henne då, sen få in en ordentlig lydnad innan vi börjar med att köra skydd".
Nu har vi hunnit starta skyddet och det ser väldigt lovande ut, dock så kommer vi aldrig komma ut på en tävlingsplan för att tävla skydd. Men det gör inte mig så mycket, då Jatzy gör att jag lär mig en massa ändå.
Som jag sedan kan använda till framtida hundar.
Vi har även hunnit ut på tävlingsplan 1 gång än så länge (& fler ska det bli!), då tävlade vi Lydnad i Sunne. Det gick inte direkt som jag tänkt mig, men vad kan man förvänta sig när man är otroligt nervös vilket gör det lite svårare för ens hund att förstå vad man vill att de ska göra?
Vi fick i alla fall ihop 133,5 poäng = ett tredjepris i LK 1 & kom 2:a utav alla 9 som tävlade i samma klass som oss.
Så jag är nöjd ändå!